"Deras existens är ett bevis på en lång kedja i denna släktgren"
Inledning - nedskrivet av Georg Vilhelm Wockatz från två generationer av släktforskning
Sammanställningen på den stora antavlan bygger på de uppgifter, som Emil Wockatz och Dagmar Bagge under 1930-talet lyckades få fram genom intensiv forskning. De utvecklade en energiskt korrespondens med de tyska myndigheterna strax före det andra världskriget.
Förmodligen räddades genom dessa åtgärder många grundläggande uppgifter. De var ute i "sista minuten" före den ödeläggelse, som gick fram över Dresden och närliggande områden. Vi står i stor tacksamhetsskuld för detta arbete, som de med så stort intresse utförde.
Släktnamnet Wockatz är av vendiskt-sorbiskt ursprung och många med namnet (den sorbiska namnformen Wogaz, även Wokaz och Wockaz) träder fram ur det historiska dunklet. Skuggor av gestalter, som levt sitt jordeliv, för att till sist bli namn i något arkiv. Men deras existens är ett bevis på en lång kedja i denna släktgren.
Intressant är att studera det till ytan begränsade landområde, inom vilket förmodligen vår klan levt sedan urminnes tider. Området sammanfaller helt med den del av Sachsen, där den sorbiska folkstammen lyckats överleva under minst 1 400 år (enligt forskares uppgift). Ur etnisk synpunkt anses nämligen sorberna vara en unik företeelse genom sin märkliga förmåga att behålla sin identitet och överleva.
Detta är bakgrunden till vår härstamning från den sorbiska släkten Wogaz. I ättlingarnas ådror rinner därför också några droppar slaviskt blod. Vårt genetiska arv är mångskiftande.
Någon gång under senmedeltid eller efter reformationen, när germaniseringen expanderade sökte sig medlemmar av klanen Wogaz till den tyska kulturen. Detta skedde på den naturliga vägen genom giftemål med tyskar. Av forskning kan vi ana några sådana fall i början av 1600-talet. Namnformens stavning ändrades till Wockatz.
Huvuddelen av sorberna var bönder. I sin strävan uppåt i samhället var denna medvetna tendens att övergå till den tyska kulturen i viss mån nödvändig för att nå framgång inom handel och hantverk, men framförallt för att kunna bli tjänstemän inom olika förvaltningsområden. Märkligt är att så många medlemmar av klanen Wockatz ägnat sig åt slakteriverksamhet. Några har blivit åldermän inom detta skrå. Med tiden har också många blivit läkare och kirurger.
I samband med övergång till tyska kultur har många Wockatz övergått från katolicism till den eVangeliska-Lutherska kyrkan. Detta framgår tydligt i forskningen. Majoriteten av sorberna tillhör den katolska kyrkan.
Medlemmar av klanen Wockatz har kanhända inte tillhört samhällets högsta skick, men de har kunnat hävda sig som skickliga hantverkare, ämbetsmän, och läkare. Med ett undantag tycks de ha varit laglydiga och goda medborgare i sitt land.
Vad hände med Johann Wockatz, som lämnade hustru (Johanna Sophie Flegel) och tre minderåriga (inkl. Carl Adam Wockatz och Johan August Wockatz) barn i Rostock omkring 1803 och sista brevet från honom 1806? Stupade han i Napoleonkrigen? Och hur har namnet "Flegel" istället för "Flügel" kommit in i arkiven? Var det någon illvillig och avundsjuk man som ändrade den gode vagnmakarens namn?
Finns det något mer att tillägga eller är det som Shakespear sagt:
"The rest is silence"
Släktens ursprung - nedskrivet av Gunnar Wockatz från Sten Sixten Lennart Wockatz textmaterial
"Av medvetandet om att man själv har det bra följer ansvar och skyldighet mot mindre lyckligt lottade"
Vi är invandrare och svenskar endast i sex generationer (då 1994). Namnet är tyskt och oförändrat genom århundradena. Släkten är känd från 1600-talet och kommer från Östtyskland, Sachsen, närmare bestämt Lausitz. Vi är sorber och tillhör en västslavisk folkspillra. Släkten är av borgerligt ur-sprung med skiftande yrken, alltifrån slaktare och värdshusvärd till kammarskrivare vid det furstliga hovet i Merseburg. En gren utvandrade till Ryssland, som adlad livmedikus.
Vår gren inflyttade till Sverige under Karl XIV Johans tid. Den etablerade sig dels i Norrköping (grenen numera utdöd på manssidan) och i Göteborg, släkten som vi bohusläningar tillhör. På båda platserna i pälsvarubranschen där farfarsfar Johan August Wockatz som körsnär grundade en framgångsrik pälsfirma.
Johan August Wockatz dog 1862, efterlämnande hustru och fem barn, därav tre söner. Äldst var Carl August Wockatz, blivande grosshandlare, grundare av skrotfirman Wockatz & Co samt donator. Brodern Justus Bertrand Wockatz, blivande rektor blev folkskoleinspektör – den intellektuella grenen. Yngst var farfar Emil Georg Wockatz, blivande officer – den militära grenen.
Vid männens sida har alltid stått goda, trogna, lojala hustrur – kvinnor med karaktär och resning, som har alla betytt ofantligt mycket. En stark änka, Sara Mathilda Wockatz (född Stiehl), förmådde både att ge trygghet åt sin stora familj samt att sköta och utveckla firman. Bevarade brev vittnar om hennes omsorg om sin familj och samtidigt, i barnens brev, deras rörande omtanke om sin mor. Föräldrarna grundade hos barnen ett karaktärsdrag som senare skulle blomma ut i socialt engagemang (alla bröderna gjorde donationer). Av medvetandet om att man själv har det bra följer ansvar och skyldighet mot mindre lyckligt lottade. Det är drag som följt senare generationer: omtanken om Din nästa.
Alla tre har haft påtaglig naturinriktning med starkt intresse för segling, båtar, hav, och fjäll men aldrig för jakt och fiske. Specialiteter: Farfar simning och fjällvandring; far segling och skridskosegling, undertecknad skidåkning och fjällvandring.
Sammanhållande för släkten har varit Kragenäs, den vackert belägna lilla herrgården, ett gammalt häradshövdingeboställe, bebott av farfar 1905-1950 (Emil Georg Wockatz) samt därefter av hans ännu levande dotter Inga Carola Wockatz, 95 år mellan 1950-1959, gårdens goda genius (numera avliden).
Stiftelsen Carl A Wockatz´ Barnhem grundades av grosshandlaren Carl August Wockatz vars donation resulterat i mångårig barnhemsverksamhet å Kragenäs från år 1912. När rikets samtliga barnhem lades ned och ersattes med fosterhem omvandlades barnhemsstiftelsen till nuvarande verksamhet (under länsstyrelsens kontroll) – omfattande stöd åt gymnasieelever i nästan länet (Strömstad, Lysekil och Uddevalla samt samtliga gymnasier i Göteborg).
Wockatz Tidslinje
Denna tidslinje baseras på pågående släktforskning.
Göteborg (Sverige)
Philip Mikael Wockatz
Detta är jag som referens och startpunkt.
Syskon: Christer Georg Wockatz.
Göteborg (Sverige)
Gift med Jacqueline Marie Davis (F:25 JUN 1952).
Åke Mikael Wockatz
Göteborg (Sverige)
Gift med Mona Gudrun Asplund (F:30 JAN 1931).
Georg Vilhelm Wockatz
Göteborg (Sverige)
Åke Johan Wockatz
Åke Johan Wockatz, född den 12 oktober 1893 i Göteborg, död där den 9 december 1958, var en svensk militär. Han avlade studentexamen i Göteborg 1912 och officersexamen 1915. Han blev fänrik vid Flottan sistnämnda år, underlöjtnant 1917 och löjtnant samma år. Åke Johan Wockatz fick transport till Kustartilleriet 1918.
Han genomgick Sjökrigshögskolans allmänna kurs 1920–1921 och Sjökrigshögskolans artiillerikurs 1921–1923. Wockatz befordrades till kapten i Kustartilleriet 1929, till major 1936 och till överstelöjtnant 1942. Han var chef för Kustartilleriets underofficersskola 1936–1939 och 1941–1943, kommendant i Älvsborgs fästning 1939–1941 och tygmästare i Blekinge kustartilleriförsvar från 1943. Wockatz blev överste i Kustartilleriets reserv 1949. Han blev riddare av Svärdsorden 1936 och av Vasaorden 1946.
Gift med Märta Flohr (F:17 NOV 1896 / D:7 JUN 1980).
Göteborg (Sverige)
Gift med Anna Maria Antonie Dähn (F:27 APR 1863 / D:16 OKT 1945).
Emil Georg Wockatz
Göteborg (Sverige) & Rostock (Tyskland)
Gift med Sara Mathilda Stiehl (F:07 SEP 1817 / D:29 MAY 1898).
Johann August Wockatz
Rostock & Bautzen (Tyskland)
"Johann (Christian) Wockatz"
Johann (Christian) Wockatz var köpman och gifte sig med en vagnmakardottern Johanna Sophia Flügel (F:12 JUN 1766 / D:12 JUL 1815) som skulle behöva axla ett enormt ansvar själv för barnen Carl Adam (född i Bautzen), Johan August, och Johanna Sophie (båda födda i Rostock).
Båda föräldrarna var etablerade i Bautzen, men eftersom fadern fick den olyckliga passionen för spel blev han så hatad av sina släktingar där att han flyttade till Rostock (Mecklenburg-Schwerin). Där blev spelberoendet värre och han fortsatte resa till Doberan, Braumschweig och Ludwigslust för att till slut försätta modern och barnen i stor misär och fattigdom!
Dessvärre gick han samma olyckliga öde tillmötes som många andra med spelberoende och modern var nu ensam med tre barn i den djupaste sorgen och fattigdomen. När Johanna Sophia dör 49 år gammal är Carl Adam 20 år gammal, Johan August 11 år, och Johanna Sophie 16 år.
Bautzen (Tyskland)
Gift med Anna Maria Pilarius (F:1721 / D:1750)?
Johann Jacob Wokaz?
Bautzen (Tyskland)
Gift med Maria Krüger (?).
Hans Johann Wokac?
Prague (Tjeckien)
Simeon Vokáč
Det Bohemiska Upproret var ett uppror av de bohemiska ägorna mot styret av den Habsburgska dynastin som inledde det trettioåriga kriget. Konflikten spred sig till resten av Europa - inklusive Sverige - och ödelade stora områden i Centraleuropa, inklusive Tjeckien som särskilt drabbades av dess våldsamma grymheter.
Möjligtvis härstammar vi från Simeon Vokáč z Chýš (Šimon Vokáč z Chyše a Špicberku/"Svalbard"), född 1580 i Chyše och var en borgare i Prag och medlem i Nystadsrådet. Han var en vad de 27 tjeckiska ledarna till Bohemiska Upproret som avrättades på torget i Prag's Gamla Stan 21 juni 1621.
Många av släktingarna och ättlingarna till den avrättade Simeon Vokáč z Chýš flydde från den Österrikiska monarkin och utvandrade till Bautzen i Östtyskland, eftersom denna stad, som vid den tiden var mycket självständig, och tog emot många flyktingar.
Simeon Vokáč z Chýš hade befälet över Prag i ett år och förhindrade under lång tid Österrikes erövring. Han hade även ett vinodlingsområde i Bergfeld (Chýš), som senare blev en del av Prags stadsområde. Det finns tusentals personer i Tjeckian idag med namnet Vokac, och enligt Winfried Wochatz är alla ättlingar till denna man släkt (alla som kommer från, som det sista verifierbara området, platser lite norr om Brno).